post

En tung lättnad

En gång sa en föredragshållare att när hjärtat är fullt är det lätt att tala. Men detsamma verkar inte gälla för att skriva. Inte för mig och inte just nu. Efter att ha läst Tuktad till frihet av Magnus Utvik krampar fingrarna av allt som jag tänker och tänkt och känt om den här historien, […]

post

Book handler

I går köpte jag mina böcker. Jag gjorde ganska stor affär av det här, genom att prata om det i var och varannan mening och avböja förslag om besök på utställningar och hos vänner. Jag betedde mig som om det här var något rituellt. Och det kanske det var. Jag har köpt böcker och gett […]

post

Marina bokcirklar omkring sig själv

Nu när dödssyndsprojektet är avslutat tänkte jag lätta upp mig själv genom att blogga om böcker. Min son som måste tillhöra en väldigt exklusiv grupp – pojkar i äldre tonåren som läser oerhörda mängder litteratur fast absolut ingen fantasy utan bara en jädra massa klassiker – klagar på att jag aldrig läser böcker. Och han […]

post

Syndens slut

Det är dags att avsluta dödssyndsprojektet och sammanfatta vad jag kommit fram till. Till att börja med är inte dödssyndsbegreppet hugget i sten, (det är ju inte ens de 10 budorden, även om de var det från början). Flera av dödssynderna, som avund och högmod och girighet, är känslor som betraktas som tecken på en […]

post

Framsteg

Märkligt nog är det när jag kommer till vrede som det äntligen händer nånting. Jag plockar fram mitt manus som saknar slut och börjar jobbar med det, lite försiktigt, men ändå. Jag känner mig inte alls arg. Men jag har en sorts beslutsamhet. Det är kanske inte alls vreden som känsla eller synd det här […]

post

Den förbannade fortsättningen

Det känns som om jag fått vreden kapad – inte dödssynden, utan själva känslan. Om man växer upp med en person i sin närhet som så okontrollerat blir arg, kan man ju reagera med att antingen bli likadan eller precis tvärtom. Eller både och. När jag blev tonåring fick jag ofta vredesutbrott. Jag kunde bokstavligen […]

post

En aggressiv bakgrund

Jag såg sällan min pappa glad. Han skrattade ibland, men det lät aldrig som om han tyckte om det. Det var nog mest för att verka välvillig inför människor han brydde sig om. Familjen räknades inte riktigt dit. Man arg var han nog mer eller mindre varje dag. Vanligast var utbrott framför tv:n under nyhetssändningar […]

post

Vrede

Jag har försökt undvika den här dödssynden in i det längsta. Efter en uppväxt som genomsyrats av fritt utsläppt vrede, är jag så aggressionshämmad att jag på min höjd visar lätt irritation. Att skrika och skicka mobiltelefoner in i väggen med full kraft är otänkbart. Och om jag nån gång blir arg slutar det illa, […]

post

Inpiskat rättvisepatos och förträngd paranoia

Det känns som att för att vara girig måste man redan ha. Om man som jag endast uppvisar röda siffror är det svårt att sukta efter vinst. Jag vågar bara drömma om ett nollresultat. Allt därutöver är magiskt och underbart och då är det svårt att arbeta upp ett rejält missnöje vilket skulle leda till […]

post

Hej, girighet!

Att försöka sig på girighet känns som att försöka sparka in en dörr som kanske en gång fanns, men som nu endast är några rostiga gångjärn. Girighet är inte bara en drivkraft, det är en livsstil. Från förskoleföretag till nationer. Girighet har gått samma väg som högmod – från dödsyndigt till nödvändigt, en viktig BIT […]

post

Kreativ självsvält

Frosseri har inte fått jobbet gjort. Det har det aldrig fått. När jag hängett mig åt det enda jag frossar i – shopping – har det bara lett till utmattning och självförakt. Jag har urholkat mig själv, vilket paradoxalt nog gjort mitt frosseri till en sorts svält. Min kreativitet har utarmats och allt har blivit […]

post

Kreditmetoden

Mitt frosseri kommer inte att bli av inom den närmaste framtiden om jag inte ska handla på kredit. Kredit är en möjlighet, man bara vänder på det ekonomiska incitamentet från prefross till postfross. Det har jag dock testat i många år, så det kan jag utvärdera på stående fot: Det leder inte till ökad produktivitet, […]

post

Matsexscener ur det förflutna

Jag ska alldeles strax sätta igång och jobba ihop lite pengar att frossa för. Men det där med mumsmums fick mig att minnas en sedelärande historia som jag hörde när jag var ung och som lärde mig vikten av att tänka efter före. Och lite annat. Det var så här: För länge, länge sen innan […]

post

Frosseriförsökskanin

Frosseri är knepigt. Jag har lite gett upp på det redan innan jag börjat. Hur skulle nånting som kräver så pass mycket tid och resurser kunna vara en vettig drivkraft? Men det är klart, det kanske är resurserna som är nyckeln. Man behöver ju skapa dem och då måste man jobba och när man jobbat […]

post

Avundsutvärdering och jag

Jag måste lämna avund nu. Det hade jag inte behövt göra om det hade fungerat. Om avund fått mig att bli produktiv som tusan hade jag omfamnat avunden och aldrig släppt taget. Jag är inte den som är den som behöver vara god eller bra. Jag nöjer mig med att jobbet blir gjort. Men inte […]

post

Min avunds historia

Det känns märkligt. Jag trodde avund var min inmutade guldåder. Avund har så ofattbart länge gått vid min sida. Som tonåring anklagade jag Gud en del för att vara märkligt orättvis när han nu älskade mig så mycket som man försökte få mig att tro i den frireligiösa söndagsskolan. Jag hade åsikter om tanken bakom […]

post

Framgångsprovokation

Jag har haft ännu ett samtal med min moderna managementvän. När jag försynt berättade att jag nu utforskade avund som drivkraft fick jag ett hjärtligt hånskratt och frågan om jag skämtade. ”Avund är DRIVKRAFTEN. Det är det som får alla – både anställda och företagsledare – att sträva framåt och uppåt.” Sen blev han jobbigt […]

post

Avund

Jag har varit avundsjuk i stort sett hela dagen, med betoningen på sjuk. Avund visar sig i mitt fall innebära betydligt fler fysiska sensationer än liderligheten lyckades komma upp med. Det har varit illamående, dålig känsel i fingertopparna. rösthallucinationer, synhallucinationer, knöglig tunga, tung andhämtning och så det här att jag har gått in i saker […]

post

Ostorhetsvansinne

Jag tycker inte om högmod särskilt mycket. De här sista dagarna i dess sällskap har gjort den till min sämsta dödssynd. Förut var det kanske girighet, och det kan det bli igen, men just nu är högmod dumt, tröttsamt och värdelöst som drivkraft. Eller så har jag bara svårt med positiva människor. Men jag vet […]

post

Nya dödssynder och gamla väsen

Jag skrev tidigare att högmod knappast betraktas som en dödssynd längre. Snarare tvärtom. I flera år har jag förundrats över hur accepterat det är att tvärsäkert förklara att man klarar allt. Till och med små barn i tv-tävlingsprogram piper forcerat att de SKA klara vad det än är för utmaning de står inför. Däremot har […]

post

Ett fall föregår högmod

Egentligen var det inget fall, utan en uppgång. Men den gör så att jag får skjuta utvecklandet av högmodskonceptet till imorgon. Idag gick jag ut på en lång, lång promenad i härligt väder utan fungerande blodsockermätare. Det är egentligen helt ofattbart. Jag har haft diabetes i snart 17 år. Jag ska kunna det här. Och […]

post

Högmod eller kanske inte det, nej

Högmod har gått svinuselt. Och då har jag verkligen försökt. När jag vaknade låg jag länge kvar i sängen och intalade mig själv att jag var bäst i norra Europa på att skriva samtidskomedier. Så långt gick det rätt bra. Med min nyvunna, spröda övertro på mig själv tassade jag upp och slog mig nonchalant […]

post

Och vinnaren är…

Jag har hamnat i en valsituation, vilket nästan är det värsta som kan hända. Efter att ha avverkat lättja och kättja, (ja, jag är konservativ), så ska jag sömlöst glida över i nästa dödssynd och kanske till och med verkligen få lite inspiration att skriva på min samtidskomedi som kombinerar modern inredningskult med det stora […]

post

Spänd stämning – eller kättja på jobbet

Så, hur viktigt är liderlighet i arbetslivet, som inspiration, motivation och pådrivare? Jag hade faktiskt ett samtal om detta ämne, då vi diskuterade om inte lite erotisk spänning kunde vara sporrande på jobbet. Man börjar vilja glänsa lite för att man vill bli sedd av någon, eller så vill man visa någon annan att den […]

post

Sexdrive

Mitt försök med sex som kreativ motor blev ett antiklimax minst sagt. Inget blev gjort – varken sex eller skrivande. Men det måste vara mig det är fel på, och inte själva idén. Sex är ju en stark drift – det är därför den ständigt exploateras på de mest udda sätt. Jag tror till exempel […]

post

Mer lidande än liderlighet

Man har tydligen döpt om den här synden. Kättja lät väl för mycket som ett sagodjur. Nu heter det liderlighet. Men själva syndsubstansen är väl densamma. Jag skulle alltså prova liderlighet som drivkraft och det kanske låter spännande för vissa, men det har varit en kamp hela vägen. Om nu liderligheten ska sporra till stordåd, […]

post

Lättjan revisited

Det här med kättja som drivkraft har visat sig vara mer invecklat än jag trodde. Det kräver insatser bortom billig lingerie och Jane Austen-filmatiseringar. Just nu är jag inne i en känslig diskussion med både mig själv och andra, så jag får helt enkelt återkomma om kättjan. Nån gång. Kanske. Men jag har även haft […]

post

Lättja – ett rekyleffektsökeri

I dag skulle jag prova lättja som drivkraft och det gick bra, även om jag inte direkt kom längre med min pjäs. Jag började dagen väldigt veligt med att driva omkring i en duvblå negligé utan något som helst mål. Lagade inte ens frukost, utan åt slött lite sylt med mjölk ur burk. Det gick […]

post

Drivrutin

Jag har inlett ett motivationsprojekt. Efter en lång, lång tids lealöshet insåg jag att det som saknades i mitt liv var driv. Jag bara sa att jag ville göra saker. I verkligheten ville jag ha saker gjorda, utan att egentligen ha gjort dem. Som till exempel pjäsen jag skriver på, Jag tycker mycket om den, […]

post

Avspänd läsning av bisarra nyheter

Att resa och vara på landet är helt olika saker. På resa är man igång och på tå och om sig och kring sig och kanske lite hysterisk varje dag, när man ställs inför utmaningar som obegripliga färdbevissystem. Eller sevärdheter som man kämpar sig in på genom att köa i timmar och sen skäms för […]