Köpte pizza igår. Köpa pizza är bra för det är enda gången jag läser tidningen Ny Teknik. Det är den eller Populär Historia, men det har blivit mycket pizza på sista tiden, så jag har redan läst alla nummer av den.
IgÃ¥r läste jag om en ny applikation för iPhone som hette Sekai Camera. Med den skulle det bara vara att rikta din iPhone mot nÃ¥got, som en butik, en restaurangv eller en frisörsalong och vips – sÃ¥ fick man en massa information i sin iPhone. Och inte ska det bli nÃ¥t marknadsföringssnack, utan användarna själv ska skriva om sina erfarenheter, var man smittats med salmonella eller fÃ¥tt ett riktigt dÃ¥ligt fönjobb. Även bra saker ska självklart gÃ¥ att skriva. Allt detta lÃ¥ter toppen-toppen.
Men sen stod det längst ner i artikeln att när ansiktsigenkänningsteknik börjar användas mer allmänt så kommer ju folk att kunna rikta sina telefoner mot andra människor och kanske få fram uppgifter om namn, adress, inkomst, civilstånd och gud vet vad. Det var rena skräckläsningen för en gammal paranoiker som jag.
Tanken är lika läskig som när jag tänker pÃ¥ irisidentifikation – jag ser tulltjänstemän pÃ¥ nÃ¥n otäck flygplats insistera pÃ¥ att fÃ¥ gräva mig i ögat för att försäkra sig om att jag inte bär osynliga linser och ja, de har plasthandskar, men av äldre fabrikat med sÃ¥na där hÃ¥rda sömmar.
Hur behÃ¥ller man sin anonymitet i en värld med Sekai Camera Face Value-applikationen (eller vad den nu kommer att heta)? DÃ¥ kom jag pÃ¥ det. Burka. Av ett massivt material som inte släpper igenom nÃ¥nting. Vad roligt, detta förkättrade plagg plötsligt det nya svarta. Och i unisexversion. DÃ¥ kunde vi med nÃ¥got att dölja lugnt röra oss i världen utan att folk fÃ¥r upp kommentarer som: “Hon är en tvÃ¥ngsmässig snattare.” eller “Ett uselt fönjobb.” Sen gör det ingenting att man fÃ¥r engelska sjukan av solbrist. Man kan snatta AD-droppar pÃ¥ nÃ¥n barnavÃ¥rdscentral.
Klockren som alltid!