Jag har uttryckt mig i ganska negativa ordalag om Paris som shoppingstad. Det borde jag kanske inte ha gjort. Jag borde kanske gjort som den gamla Janis Joplin-sången så vist tipsar om: Try (just a little bit harder). Och gå på känsla. I närheten av den lägenhet vi hyrde såg jag en liten, liten vintagebutik som jag vår sista dag i Paris tjatade mig till att få besöka. Det var värt en halvtimmes argumentation om min prioriteringsförmåga.
Butiken som heter AnnaRose Market är precis nyöppnad av en enormt trevlig kvinna – Florence Haddad – som var uppriktigt glad över att vi tittade in och nyfiken på var vi kom ifrån. Hon hade lite koll på Stockholm och var väldigt intresserad av svenskt mode och svensk vintagemarknad. Det är som sagt en liten butik, men med mycket fina klänningar, dräkter, blusar, kappor, skor och accessoarer från både moderna och klassiska märken. Det var inte direkt billigt, men tusan så mycket mer kul och prisvärt jämfört med rysliga Rue Saint-Honoré.
Jag köpte, (eller snarare fick av nära och snäll anhörig), en mycket fin Kenzoblus. Att ange priset känns tacky, men jag kans säga att det inte var så högt att man behövde andas i en påse. Florence har inget problem med att ta emot önskemål om märken eller saker man är ute efter och skicka över till ens hemadress. Butiken återfinns på www.annarosemarket.com och finns på FB som Annarosemarket Vintage.
Sen hittade vi en del kul butiker på Rue de Marseille vid vår favoritkanal Saint-Martin. Men det var mest kul killkläder, så jag drack protestöl på trevliga ställen runt omkring, kritisk till åtminstone killkonsumism. Men det var svårt att behålla trovärdigheten efter att ha fått en Kenzoblus. Och efter att ha dömt ut Paris som shoppingstad. Jag får väl äta upp en hatt…av Schiaparelli.
Kommentera