Vi ramlade nästan bokstavligen in i Paris Prideparad. Ändlösa rader av polispiketer tidigare på dagen hade inte alls lett tankarna åt det hållet, utan mer fått mig att luta åt nån typ av Husbykravaller. Men plötsligt var den där, lite skör kanske, efter den nya lagstiftningen och alla protester. Många flak reste det modesta kravet på rätten att få vara en vanlig människa. Och några förde fram ett önskemål om att få hjälp att förändra sitt kroppsliga kön ”för att jag vill”. Det fick mig att tänka på det numera rätt söndertjatade ”because I’m worth it”. Det mantrat, vars mål är att få så många som möjligt att köpa kosmetiska produkter med lite ogaranterad verkan, får en helt annan tyngd sett i det här ljuset. ”Jag önskar att få gå igenom en fysiskt och psykiskt plågsam process för att äntligen få känna mig lite hemma i min egen kropp – för att jag är värd det.” Människovärd det. Det är ju en ganska rimlig begäran.
Totalt bortsett från det gladde det mig oerhört att flera paradflak spelade en av mina favoritlåtar just nu, nämligen den här:
Övervarade också Prideparad i söndags i San Francisco. Den började vid 10 och vi stod väl där en halvtimme och övervarade motorcykelflatorna och läderbögarna. Det blir inte lika utmanande med läderutstyrslarna i solskenet. Men jäddrar vad många damer på Harleys… Det såg mäktigt ut och lät så också. Olika företag sponsrade starkt sina gayanställda och personalen var himla glada och tjoade i sina Tshirts med företagslogga. Flest var inte oväntat kanske Google; hur många som helst.
Alltnog vi gick till Fisherman’s Wharf, strosade och intog lunch på Bubba Gump, en kedja med mycket räkor på menyn. Man har dessutom annekterat goodwill från filmen Forrest Gump. Om man vill få personalens uppmärksamhet vid bordet ska man fälla ner en skylt med ”stop Forrest stop” över den skylt som annars lyder ”run Forrest Run”. Ganska corny, men maten var oväntat bra.
Cable car tillbaka till Powell & Market vid fyratiden och DÅ gick de allra sista i paraden förbi.
Bland annat kom bland de sista San Franciscos gaya curlingspelare.. De kändes lite som de saknade läder, motorcyklar och företagssponsring men de hade borstar som jag klart uppfattade som tagna ur städskrubben snarare än från curlingbanan.