Steinmo på resa: Berlin dag 4 – Att lämna ett pseudohem

Det är sista dagen inte bara i Berlin, utan på hela resan. I morgon bitti stiger vi upp tidigt, packar allt och åker hem. Men det blir så konstigt när man använder sig av sajter som airbnb.com och hyr människors hem istället för hotell eller semesterlägenheter. Jag menar inte att det inte är ett fantastiskt sätt att bo på. Vi gör det för andra sommaren i rad och jag vill aldrig mer bo på nåt annat sätt egentligen.

Jag får en illusion av att faktiskt hör hemma på den plats jag besöker. Jag har skött fiskar och vattnat blommor. Jag har instruerats att undvika alla typer av grannar, men ifall detta skulle misslyckas och jag skulle möta en och bli tillfrågad vad jag gör i trappuppgången, så har jag fått order att säga att jag och lägenhetsinnehavaren är nära vänner. Det har betytt att jag har varit tvungen att hitta på långa historier om saker som skulle ha kunnat ske. Jag har till exempel inte träffat Petra som har en fantastisk våning i Berlin på en workshop i kreativt skrivande som hölls i Galway 2010, och på eftermiddagen dag 3 gick vi inte ut och satt i kvällssolen och diskuterade litteratur, vänskap och tysk schlager. Men det kunde vi ha gjort och det gör att man får en förankring i Petras lägenhet. Hon kanske hade gett den till mig som gåva för att jag gett henne en sådan fantastisk inspiration att hon nu ville lämna allt det gamla och börja om i exempelvis Düsseldorf.

Och i Düsseldorf hade jag ett – på riktigt – roligt samtal med Selina som studerade kreativt skrivande, (också fullkomligt sant), om undertextning, dramaturgin i Game of Thrones, hur man får 50 000 följare på Twitter, och om hur en tysk programledare hånade tre amerikanska Avengers-skådisar i tv på usel engelska, men att skådisarna, trots att de blivit förödmjukade och lite ledsna, tog sig tid att träffa fansen utanför och skriva autografer och vara trevliga människor. Sånt får en att känna sig hemma och bli en varm anhängare att kulten omkring Avengers och fundera på om det inte är dags att fantasysvärd blir ett självklart inslag i reportage i Elle Interiör.

I Paris blev det inte lika personligt. Edouard var en kille mitt i en säljarkarriär som tyckte att effektivitet var ett honnörsord. Men jag hade inga problem med att flytta över lite engagemang till ”kom och gör din egen lerfigur”-keramikboden på andra sidan gatan. De kunde ha behövt en del av råden från Edouards säljlitteratur som stod i bokhyllan där jag förvarade mina underkläder av märket Björn Borg.

Men baksidan av denna känsla av hemtamhet blir uppenbar nu. Nu ska jag åka hem. Det blir jobbigt. Jag gör ansatser att frosta av Petras frys. Oroar mig för hur det ska gå med blommorna. Vill eftersända post. Funderar på om jag måste avsluta mitt abonnemang på det tyska postkodslotteriet. Jag vill fan inte hem. Jag är hemma. Jag fick den här lägenheten i Galway 2010.