Det är nästan löjligt. Här har vi bott i Düsseldorf och Paris och det har varit okej, men ändå lite av en kamp. I Düsseldorf var det en kamp mot regn, kyla och ett kommunikationssystem som var svårt att omfamna i både tanke och hjärta. God öl, men lite stelt, med undantag för en ren våldsscen. Och i Paris var det den galna trafiken och överrepresentationen av rasande människor som gillar att verbalt (bättre än sparkar i huvudet, det medges) göra upp nu och här och gärna på gatan. Och detta eviga letande efter saker man är på jakt efter och de fasansfullt höga priserna på det mesta, men mest på öl. Så kommer vi till Berlin. Och det är som att åka på retreat.
Vi slappnar av så till den milda grad att vi nästan tappar styrfarten. Trots det hittar vi vintagefynd, snygga skor, det charmiga paraplyställ vi letat efter hela våren, ostar som är så goda att jag gnyr högt, billig öl, gott vin, två goda luncher till mindre än priset för en i Paris, ett antal sköna parker och en ständig ström av trevliga ställen att hänga en stund på. Allt detta under loppet av en enda dag.
Men nu börjar vi bli lite oroliga. Kommer vi att bli helt passiviserade och inte ta vara på resan? Måste vi börja felparkera på tvären på Friedrichstrasse, så att vi kan nojja över att bilen kanske blir borttransporterad och på så sätt få lite stresshormonpåslag? Eller kan man köpa nåt preparat? Nån sorts stress-EPO. Det borde åtminstone vara nåt som är hyfsat svårt att hitta.
Och dopning för ju tankarna till Tour de France. Väl?
Lämna ett svar