Mitt försök med sex som kreativ motor blev ett antiklimax minst sagt. Inget blev gjort – varken sex eller skrivande. Men det måste vara mig det är fel på, och inte själva idén.
Sex är ju en stark drift – det är därför den ständigt exploateras på de mest udda sätt. Jag tror till exempel att tv-reklam för rengöringsmedel, (jag tror att den alltid är tysk), är utformad efter tanken att kvinnors libido genom outgrundliga neurologiska kopplingar kommunicerar med de delar av sinnesorganen som lätt retas till lite extas när de upplever ytor som skiner.
Den där kopplingen leder nog inte till fontänorgasmer, men kanske till långa sjok av smånjutning som man kan hålla vid liv ganska länge och som hjälper en igenom både själsdödande spinningpass och nedslående löneförhandlingar. Det kan vara en delförklaring till varför kvinnolöner släpar efter.
Men nu handlar det varken om marknadsföring eller jämställdhet, utom om mig. Så rent konkret – hur skulle sex kunna fungera som drivkraft för mitt skrivande? Det skulle absolut kunna fungera som flykt, men det för inte arbetet framåt. Kan det vara själva strävan efter sex som får fart på en? Idén om att bli åtrådd för att man presterat?
Jag får erkänna att jag aldrig träffat någon som varit ute efter lite ”fame by fornication”, men det kanske beror på att jag helt enkelt inte är känd. Och då hamnar jag i en återvändsgränd som heter duga. För att få sex för att jag presterar, måste jag redan ha presterat nånting.
Så jag får lämna min egen frustrerande verklighet, och forska lite i hur liderlighet kan vara en positiv kraft i andras arbetsliv. Så det blir en vända till med kättjan, denna dödssyndernas poster boy. Imorgon.
Kommentera