aside

Jag har skrivkramp. Jag kan inte skriva. Ingenting kan jag skriva, knappt ens kom ihåg-listor, utan att känna ett starkt obehag och bita mig i läppen så den börjar blöda. Det här som jag skriver nu kan jag egentligen inte skriva, men jag har lurat mig själv, lite kbt light, genom att tänka på det som något helt annat. Det borde fungera även med det som jag måste skriva, men då blir jag misstänksam, som när jag var barn och man försökte presentera nedsövning inför en operation som uppblåsning av glada ballonger. Jag vet nog. Man öppnar tveksamt munnen, nån trycker dit ett munstycke och sen blir allt svart. Jag skriver inte en stavelse under såana omständigheter.

Skrivkramp är ett dåligt ord. Det låter som om man ändå gör nånting. Krampar t.ex. Då är writer’s block mycket bättre. En blockering. Ett enda block av solid passivitet som man sakta gjuts in i för att sen stå i det och snappa efter luft genom en liten, liten kanal som någon glömt att fylla igen.  Jag söker stöd hos min dotter, vill att hon ska knacka ut mig genom att vara empatisk, men hon tycker att jag får skylla mig själv. Med mina betyg från gymnasiet borde jag ha kunnat skaffa mig ett bättre yrke, tycker hon. Jag menar att hon borde vara stolt över mig, men det menar hon att hon överhuvudtaget inte förstår hur jag tänker när jag tycker. Jo, för att det är roligt att ha en mamma som gör nånting lite annorlunda och spännande. Då frågar hon om jag behöver pengar, vilket jag förnekar. Men jag tar en hundring ändå.

Kommentarer

  1. Hej Marina
    Kom att tänka på dig när jag passerade en reklamaffisch på raska fötter genom Mariatorgets T-bana. Tänk att det gått prick 10 år sedan vi bytte lägenhet…Vilken sjusatans mardröm det var den där kvällen, sittandes bland 63, till brädden packade flyttlådor och den där jubelidioten ringde för att meddela avhoppet. Hopppas de ramlat ner från den där töntiga takterassen.
    Ja, ja – vi bor kvar hos käre Bengt Fahlin, huset är fortfarande inte stambytt och allt är sig likt. Flagorna i trapphuset är flera, några grannar har fått nog, snart får vi träd utanför huset och Bokmagasinet har sålt. Livet går vidare. Det vore så roligt om du kan komma på en behandling igen! Jag jobbar sedan länge med en helt magisk ansikts/hårbottenmassage (Tibetansk Facelift-massage), en behandling som gör underverk för alla stressade sinnen. Funkar också om man är i balans 🙂 Annars är jag nyförälskad sedan 2 år tillbaka och det var jag faktiskt värd efter alla år i icke-relationen med Isaks pappa. Hur mår Filippa och Andreas? Herregud – de är stora nu… Må jättegott och som sagt – det vore jättekul att träffa dig igen. Jag jobbar hemma på H-gatan i er gamla uthyrningsdel. Må gott! / Liane 0709-420544

  2. Liane! Vad kul att höra från dig. Den tibetanska faceliften låter helt underbar, så jag hör snart av mig och bokar en tid. Då kan jag berätta lite om vad som hänt sen sist. Ha det bra!

  3. Ann-Elise Ljungman säger:

    Hej, Marina!
    Var och såg Den lilla sjöjungfrun igår med ena dottern och barnbarnet 9 år. Jag skröt ju med mina begåvade elever, Lotta och Marängen, och Casper var åtminstone lite imponerad. Suzanne kom ihåg er två när ni var ute hos oss och badade och sen åkte vi visst till Gripsholm. Det var några år sen…..
    Du har skrivit ett jättebra manus och jag blev hellycklig över slutet! Jag ska också bli en luftande när jag blir gammal och död! Odödliga själar och skum verkar inte alls lika häftigt.
    Ett önskemål: Sätt upp Carmen i Stockholm!
    Jag tror att jag sagt det förut, men det tål att upprepas: Elever som ni två utgör the bright side of life för en luttrad klassföreståndare! Även för en gammal pensionerad dylik.
    Håller mina artrostummar för er!
    Kramar!
    Ann-Elise

  4. Man kan alltid försöka med ett ”writer’s Block”-block.
    http://www.bokus.com/bok/9780762409488/writers-block/

Kommentera