post

Och vinnaren är…

Jag har hamnat i en valsituation, vilket nästan är det värsta som kan hända. Efter att ha avverkat lättja och kättja, (ja, jag är konservativ), så ska jag sömlöst glida över i nästa dödssynd och kanske till och med verkligen få lite inspiration att skriva på min samtidskomedi som kombinerar modern inredningskult med det stora intresset för ockultism (och exorcism och rigida livsplaner), men då kommer frågan: Vilken ska jag välja? De är ju lockande allihop, men det som gör mig bekymrad är att jag börjar misstänka att jag är rätt dålig på att dödssynda.

Lättja var lätt till att börja med, men eftersom jag tillhör den krympande skara av befolkningen som är uppfostrad lite mer kalivinistiskt, så erkänner jag att jag faktiskt inte stod ut. Jag var tvungen att göra rätt för mig. Jag stod i tvättstugan. Men jag har inte vikt tvätten än, vilket känns syndfullt och vågat på en lagom nivå.

Med kättjan nådde jag långt, tyckte jag, på idéstadiet. Men inte så mycket mer. Det föll ju på att det var så svåranvänt. Och lite billigt. Sex liksom…det är så, hur ska jag säga, gjort. Då känns de dödssynder jag har framför mig mycket fräschare. Särskilt högmod. Känns det inte som om man i vår kultur avskaffat högmod som inte bara dödssynd, utan även som allmänt dålig egenskap? ”Because I’m worth it.” Jajamän, det får bli helgdödssynden. Fin till lite boxvin och Melodifestivalsfinal. Där lät väl högmodet hagla.

Kommentera