I dag skulle jag prova lättja som drivkraft och det gick bra, även om jag inte direkt kom längre med min pjäs. Jag började dagen väldigt veligt med att driva omkring i en duvblå negligé utan något som helst mål. Lagade inte ens frukost, utan åt slött lite sylt med mjölk ur burk. Det gick ju, det också. Gott och mättande. Sen stirrade jag in i en hel del väggar och in till en hel del grannar, men det bjöd ju inte på några sensationer bortsett från ett tveksamt tapetseringsprojekt snett över gatan.
Denna overksamhet kändes inte precis som living on the edge, trots att negligén var i rätt brandfarlig syntet. Jag blev uttråkad. Och det ledde till att jag faktiskt blev lite aktiv och fick till ett möte med Christ – min partner i vårt bokförlag Christ & Stein – och pratade om vår första utgivning som gått lite i stå. Så man kan säga att lättjemetoden fungerade bra för sidoverksamheter, men kanske inte för kärnleveransen.
Imorgon är det dags för ”Kättja – eller jag får mycket gjort samtidigt som jag vrider mig i åtrå som en okastrerad honkatt”. Så det är väl bara att dra på den duvblå negligén igen. Lite syntetrecycling. Miljötänk. Känns bra.
Lämna ett svar