aside

Vi har semester. Vi är på landet. All slentrian och alla gamla motsättningar borta. Kvar är bara kärlek och ömhet och total initiativlöshet. Det är fruktansvärt.

Jag lyckas inte ens hetsa upp mig själv med fantasier om pojkar från LVU-hemmet i närheten. Då menar jag fantasier om hur jag hindrar dem från att stjäla vår BMW.  I våt t-shirt. Som jag fortfarande ser bra ut i. I min fantasi. Och de har också våta t-shirtar. I den mån de har t-shirt. Det kan ha regnat. Eller så har vi hoppat genom vattenspridaren. För att sen falla ihop tillsammans på gräsmattan. Och kittlas. Och sen blir allt suddigt.

Sen somnar jag nog. Och vaknar av ljudet från vår BMW. När den blir backad nerför backen till vägen och sen försvinner med alla LVU-pojkarna. Nu fryser jag i min våta t-shirt. Och blir utskälld. För att jag lät mig luras. Att jag fortfarande såg bra ut i våt t-shirt.  Så att semestern nu är förstörd. För att vi måste cykla om vi ska nånstans.

Med det i bakhuvudet känns det ju bra att jag inte har de här fantasierna. Utan ligger i total harmoni i hammocken, och inte längtar efter något mer i sinnevärlden. Utom Allsång på Skansen. Annars hade man ju varit kliniskt död.

Kommentera