Vi försöker frigöra kvalitetstid. Vilket innebär tid vi tillbringar med varandra och då sitter vi mitt emot varandra och sätter inte på datorn. Det går så där. Det slutar med att vi hittar på olika tester som den andra måste göra. I mitt fall handlar det om ett audiellt test där jag ska visa att jag kan höra skillnad på olika klassiska kompositörer. Han ska nationalitetsbestämma nordeuropeer med hjälp av fotografier. Jag vill helst inte gå in på bakgrunden till de här testerna. Men de gör ingenting bättre.

Den här konstiga stämningen av slapp kamratskap och aggressiv tävlingslusta har fått hälsokonsekvenser för mig. Vi har enats om att jag bör söka läkare. Så jag ska göra det. Det gör nog ingenting bättre. Men det kan vara intressant.

Jag har besökt många läkare. En del har varit udda, en del har varit skrämmande och några har jag blivit personlig vän med. Man stöter på varandra utanför den vårdande miljön och det känns så avigt, så antingen låtsas man inte om varandra, eller så går man direkt och tar en drink och minskar spänningen. Och har man börjat dricka så börjar man snart ge varandra förtroenden och har man slagit in på den vägen finns ingen återvändo, inte förrän man hittar en anledning att bli oförsonliga fiender. Det kan ju gå snabbt, som i fallet med min hudläkare och hans utfall mot unga svenska kvinnor och deras oreglerade sexliv.

Vi satt på den gamla fina baren på Åhléns City, den bar som inte längre finns, där man kunde få kontakt med manliga straight-prostituerade genom att trava några sockerbitsförpackningar ovanpå varann som ett litet torn. När jag fick reda på det förklarade det en del märkliga incidenter.

Vi satt där, min hudläkare och jag, och blev osams om unga svenskar kvinnors oreglerade sexliv, och när jag tog mig själv som ett exempel på att unga svenska kvinnor visst hyllade romantisk kärlek som en grund för familjebildning, exkluderade han mig helt enkelt ur gruppen unga svenska kvinnor. Så då undrade jag på vilka grunder han exkluderade mig från gruppen unga svenska kvinnor. Trodde han att jag kom från Tchad? Nej. Menade han att jag inte räknades in i kategorin ung? Då förklarade han att han inte räknade in mig i kategorin kvinna. Och förstod inte hur jag fortfarande kunde vara sur en timme senare när han förklarat varför. Han tyckte att jag borde ha blivit glad.

Det yttrades en del bittra ord. Vi skildes som oförsonliga fiender. Och jag satt kvar. Och travade ett jättetorn av sockerbitsförpackningar på mitt bord. Jag kom inte in i Guiness rekordbok, men jag var nöjd med resultatet ändå. Ibland behöver man bara bli bejakad.