post

Instrumentella minnesstunder och intelligent design

Har varit hemma i några dagar och läser om allt intressant som hänt i hembygden medan jag varit borta. Fastnade dock för en nyhet om en utveckling som tydligen pågått ett tag: Besökarantalet till minnesstunder vid begravningar har minskat. En förklaring som uppgavs var att vi idag har ”mer instrumentella kontakter” med våra medmänniskor. Kanske borde minnesstunderna vara mer flexibla och följa med tiden. En instrumentell minnesstund kunde man besöka när man själv ville. När lugnet lagt sig efter en hård dag på jobbet. Kanske micra en pizza, tända ett ljus, ta på sin sorg-onepiece och se t.ex. en präst säga några fina ord. Man kunde själv lägga till några fina ord i kommentarsfältet. Så kallade ”sanningar” får nån admin rensa bort.

Men det kanske inte bara handlar om det instrumentella. Jag har fått för mig att allt fler slutat tro på döden. Och med rätta. Transplantationskirurgin går framåt med stormsteg och när man fått lite fart på organodling så kommer ju nästan allt att kunna bytas ut, som på bilar, tills själva chassit bryter samman. Men det kommer också att bli en parentes, för nu har ju huvudtransplantationstekniken börjat arta sig. Jag var ju tidigt ute när jag skrev monologen Suturen om detta ämne. Det fälldes en del kommentarer om hur osannolik den historien var. Så jag undrar: Vem är osannolikast nu?

Men tillbaka till döden. Den kan alltså komma att upphävas, (undantaget den instrumentella som sker med t.ex. trubbigt våld). Alla kommer att leva i alla sina dagar vilket kommer att betyda för alltid. Men det förutsätter ju att det inte tillkommer en massa jeppar som tar plats och tär på resurserna. Så det kommer att vara samma uppsättning folk – eller åtminstone samma uppsättning huvuden – i evinnerlig tid.

Till skillnad mot vad Tuve Skånberg tror i debattartiklar, så har ateister som jag andliga funderingar. Jag har till och med ”intelligent design”-stunder, då jag känner mig nästan säker på att hela kosmos egentligen är ett examensarbete. Och den intelligente designern blir lite ställd inför att vi upphäver döden. Vi tappar i underhållningsvärde. Vi blir som en tv-serie utan slut. Samma nunor tramsar omkring på gigantiska golfbanor eller shoppar nya kök eller har slentriansexorgier eller fredagsmys. Den intelligente designerns vänner som följt Jorden från dag 1, börjar bli griniga. ”Jag gillade de första säsongerna, men nu går det totalt på tomgång.” ”Ja, vettu, jag slutade titta när de började gå upprätt. Från den punkten kunde det bara gå utför.” Den intelligente designer blir så klart lite ledsen, men tröstar sig med att få en del pluspoäng för den snygga effekten som uppstår när solen börjar brinna hysteriskt innan den slocknar. Det borde ge ett VG. Minst.

Lämna ett svar