Jag skriver pÃ¥ mitt personligt färgade synopsis och det känns som om jag stjäl nÃ¥n annans idé och det är ju helt korrekt. Jag har en ärlig och realistisk uppfattning om mina handlingar idag. Jag sitter och stjäl Bizets idé fast ännu mer Prosper Mérimées idé. Varför heter inga killar Prosper nuförtiden? Mycket, mycket, mycket roligare än Lucas. Fast inte lika roligt som Agg. Som man mÃ¥ste strida för att fÃ¥ döpa sitt barn till. För att det annars kan förlöjligas av skämt som: ”Hyser ni Agg? Nej, han flyttade i morse.”
Jag försöker bara skjuta upp det ouppskjutbara. Min halvstulna synopsis.
När man halvstjäl är man ofta medveten om att andra också gjort det och att man löper risk att stjäla deras personliga vinkling på den halvstulna idén helt omedvetet. Som när jag läser om Mats Eks Carmen. Och ser alla våra bästa idéer prydligt uppräknade. Då blir jag panikslagen och ska tänka nytt, tänka nytt tills jag hittar temat tobak. Det är ju en cigarettfabrik. Och rökning är alltid aktuellt. Vi säger att alla i Carmen överlever tills de blir lite gamla och får KOL. Och Hem och Skola som alltid bedriver antirökkampanj kan väl gå in som medproducent. De kan åtminstone betala tillbaka de 500 kronor jag gav dem för ett halvår sen. Det var inte en gåva heller. Det var ett lån.
Jag bara lånar av Prosper. Ett halvlån. Och ett halvlån är ju knappt nåt lån alls. Det är pratiskt taget en gåva.
Lämna ett svar