Vi har börjat med ett nytt projekt i Malmö. Vi är i Sydsvenskan. Med bild.

Visar barnen eftersom jag tycker att det är viktigt för deras självbild att se sin mamma bli tagen pÃ¥ allvar Ã¥tminstone just här. Det leder inte till de stora beundrande ögon och stolta rodnande kinder som jag drömt om, utan en diskussion om vem av oss pÃ¥ bilden som ser äldst ut (vilket tydligen är jag) och varför jag lÃ¥ter smärtsamt löjlig när jag ska prata som de gör i socialt utsatta bostadsomrÃ¥den i vissa delar av USA. ”Säg pussy, mamma!”, ber de och sen tjuter de av skratt och min självkänsla imploderar. När jag säger att det inte har nÃ¥nting med mitt arbete att göra säger de att de vet det, men att det är det roligaste man kan fÃ¥ höra hemma hos oss och det är jag skyldig dem. Varför jag är det säger de inte, men det kan vara skilsmässan, men det kan ocksÃ¥ vara att jag bÃ¥de sjungit och hÃ¥llit tal pÃ¥ fester och därmed dragit vanära över dem för alltid. Det lÃ¥ter de mig aldrig glömma.