aside

Premiärdagen. Oboj, var vi spända pÃ¥ hur Lotta skulle lÃ¥ta! Det första hon sa var det här: ”God gris.” Vi Ã¥t gris med surkÃ¥l. Maten var överlag fantastisk. Det var dillkött och soppa med frikadeller och fisk med ost och croissant med riktigt spam. Jag älskade allt. Ändra ingenting! Börja inte med pastasallad! DÃ¥ är förfallet inlett och kan bara bli värre.

”God gris.” Det lät ju bra. Men sen lät det inte sÃ¥ bra. Och Lotta förklarade att hon ville ha fler sprutor. Nu kände jag mig som Elvis underhuggare. ”Hon vill ha fler sprutor”, är ju en replik som man fantiserat om att fÃ¥ säga. Men den estniska öron- näs- och halsspecialisten visade gott omdöme och vägrade. DÃ¥ tyckte Lotta att jag skulle snacka med killarna bakom bensinstationen. Jag vägrade. Hon drog sig dÃ¥ tillbaka ensam till som loge med konstiga mediciner hon köpt i Korea.

15 minuter före publikinsläpp fattade hon beslutet att göra föreställningen. Det är väldigt ensamt på toppen. Den är inget för folk med klena nerver.

Lämna ett svar