aside

Resten av min Rakverevistelse var spänning och alkohol. Lotta tappade rösten och det är ju dåligt om man ska göra ett solo som bygger på Schuberts sångcykler. Mimartister har inte sådana problem. Mim är för folk med klena nerver.

Röstproblemen ledde oss till en spännande läkarmottagning där Lotta fick injektioner som vi tror var kortison, men vi är ju inte på något sätt säkra. Eftersom jag inte erbjöds någon behandling alls, fast jag har ganska mycket problem med många saker, och skulle välkomna läkemedel som fortfarande är på teststadiet, fick jag ägna mig åt att dokumentera Dagens outfit. Den såg ut så här:

Det är kulturarbetarchict ryskt 20-tal. Om det inte syns helt klart.

Efter injektionen med vad vi tror var kortison fick Lotta talförbud i 24 timmar. Vilket innebar att hon skulle börja prata ca 2 timmar före vÃ¥r världspremiär.  Och att vi först dÃ¥ skulle veta om hon kunde fÃ¥ fram ett ljud överhuvudtaget. Resten av kvällen var jag reducerad till Lottas röst i världen. Och kände mig som den halta kvinna som var underhuggare Ã¥t Elsa-Gun, MinistrÃ¥larnas grundare och guru. Och som med pedagogisk och lite sorgsen röst förklarade Elsa-Guns vilja för oss medan barnen sjöng ”Spring, spring springmask” och andra MinistrÃ¥lar-klassiker pÃ¥ Starfighter Gym pÃ¥ Östgötagatan. Det var ocksÃ¥ som en annan planet.

För att klara ut vilka delar av mig som fortfarande var  jag och vilka som var en rysk danslärarinna frÃ¥n 20-talet och vilka som var Lotta köpte jag en stor flaska av vad jag tror var vodka av killarna bakom bensinstationen och gick upp pÃ¥ mitt rum. Jag minns att ”Spring, spring springmask” ekade spökligt i huvudet innan allt blev barmhärtigt svart. Nästa dag skulle innebära mer spänning. Och mer sprit.

Kommentera