Är på vad jag valt att kalla arbetssemester. Jag har lämnat hemmet och flyttat in på ett hotell i Skåne. Det är liksom ett fält, man skönjer växthus neråt vägen, från två fönster ser man kor och så finns ett spa. Spat är ju lockande, men det är också stängt, så jag får nöja mig med en utomhuspool. Den är, liksom hela hotellet, lätt nygrekisk. Det blir en intressant kontrast till det skånska landskapet.

Jag såg nåt liknande i Årsta havsbad. En jättemur, vitkalkad, kring en pytteliten stuga. När jag slutade jamsa med alla som förfasade sig över muren, insåg jag att jag gillade den. Varför skulle små förutsättningar hindra en från att göra nåt storslaget?

Här ska jag sitta ensam och skapa ett mästerverk. Business as usual. Om jag drabbas av den där vettlösa rastlösheten kan jag alltid promenera ner till ICA och häpna över prisnivån på fetaost, kanske prata med nån anställd om vikten av att hålla golvytan fri, vilket leverantörerna saknar förståelse för. Vill de att folk ska ramla och slå sig? Eller är de bara likgiltiga, blinda för allt utom profithungern? Om jag blir hungrig kan jag äta jordnötter. Det här känns som min studenttid all over igen.

Jag kan fantisera att jag är en student som stannat i sin studentlägenhet när alla andra rest bort eller hem. Jag har ingenstans att Ã¥ka. Och en avhandling som aldrig blir klar. Det är tyst i hela korridoren. Tills en eftermiddag…