aside

Att gå i Gamla stan är som att vara Alice i Underlandet. Förtrollat och absurt. Den affär som känns mest socialrealistiskt är Sciencefiction-bokhandeln. Dit kan man gå om man t.ex. börjar känna sig förföljd. Och låtsas att man ska köpa Warhammergubbar, så att man får prata lite med en personal. Och när man betalar kan man låta en lapp där det står Hjälp mig slinka med. Men det förutsätter att man har cash. Eller använder passet som id. Så att lappen får plats inuti. Så att inte personalen ser lappen och lämnar tillbaka den utan att läsa den. Som om det vore ett misstag. Från min sida. Oftast blir det så. Och då får jag gå ut igen. Till the twilight zone. Västerlånggatan.

Nånting är fel på Västerlånggatan. Butikerna stänger aldrig. Jag menar inte för dagen. Jag menar för gott. Jag är inte säker, men jag tror att 80 % av alla affärer på Västerlånggatan (och Österlånggatan) har funnits där sen innan jag började menstruera. Och det var ett tag sen nu. Går affärerna så himla bra? Är affärsidkarna som amöbor som inte ens märker att konjunkturer svänger? Eller har de en övernaturligt stabil kundkrets? Som aldrig ändrar vanor, flyttar eller dör? Som de själva. Men det finns en skoaffär. Som har bytt namn. Men namnet är mystiskt likt det förra namnet. Och sortimentet är mystiskt likt det förra sortimentet. Och jag tror att jag vet hur allt gick till.

För att undvika besvärliga frågor som börjat ställas beslutade affärsinnehavarinnan att hon skulle dra sig tillbaka. Sen sålde hon affären till sin systerdotter. När systerdottern dök upp var hon en klonad version av gamla ägarinnan, bara lite yngre, sånt går så lätt numera, om man bara inte är rädd för sprutor. Eller rädd för att kirurgen inte ska ha kommit ihåg att ställa om styrkan på pulslasern. För att kirurgen kanske har missbruksproblem. För de syns inte på plastikkirurger. Det ser deras kollegor till.

De nya ägarinnan bär dock alltid polotröja. Fast det är otrendigt. Det är för säkerhets skull.

Inga butiker slår igen och inga ägare åldras. Jag har lagt upp ett förråd av konserver på kontoret. Och väldigt mycket vigvatten.

Kommentarer

  1. Det finns ett undantag. Gröna Moln höll sig visserligen kvar onaturligt länge, och bytte till och med lokal en gång, och enligt till exempel hitta.se ligger de fortfarande kvar, men det är lögn. Tror jag. Jag går inte Västerlånggatan längre. Det är för trångt. Jag brukar gå Lilla eller Stora Prästgatan istället oftast Stora tror jag, men jag är aldrig säker. Så är det också i Gamla Stan. Om man inte går på Västerlånggatan, Österlånggatan, eller i Mårten Trotzigs gränd så är man aldrig riktigt säker på var man är. Det är också konstigt.

Kommentera