post

Framgångsprovokation

Jag har haft ännu ett samtal med min moderna managementvän. När jag försynt berättade att jag nu utforskade avund som drivkraft fick jag ett hjärtligt hånskratt och frågan om jag skämtade. ”Avund är DRIVKRAFTEN. Det är det som får alla – både anställda och företagsledare – att sträva framåt och uppåt.” Sen blev han jobbigt pedagogisk och tog befordringar som exempel. ”Om någon blir befordrad så säger det sig självt att andra blir avundsjuka. Och anstränger sig för att ta sig dit och få det den har. Och så håller det på. Det fungerar utmärkt. Har alltid gjort. Men det här måste du väl ha tänkt på?”

Och när han säger det, (eller kanske mer när han ritar upp det på ett whiteboard, med pilar och grejer), så är det så klart klart även för mig. Men det är ingenting jag direkt har några personliga erfarenheter av. Jo, jag har varit avundsjuk på andras framgångar, men det har inte sporrat mig att bli mer produktiv eller businessminded eller dynamisk eller ens fått mig att gör nånting åt mitt image på allvar. Som att skaffa en mjuk och varm framtoning. Eller bara bli snyggare och yngre.

”Det är ju inget mysterium”, säger min moderna managementvän. ”Du är en inverterad karriärist. Du går baklänges från en riktigt bra debut i en nedåtgående spiral mot nånting som motsvarar en civil tillvaro för en yrkesmilitär. Det du måste fokusera på nu är get a day job, inte quit one.” Han går så där skönt självklart mellan olika språkgemenskaper. (Nej, det gör han inte, det hittade jag på.)

Jag känner mig provocerad. Jag kan visst känna avund och få tunnelseende och bara gå framåt som ett socialt kompetent fälttåg. Vad som än krävs – jag gör det. Springer marathon, tävlar i poledancing, tävlar i linedancing, skriver om min uppväxt på ett underhållande och gripande sätt, (fast jag får utelämna en del för trovärdighetens skull), skriver om mitt föräldraskap med hög igenkänningsfaktor och stor ödmjukhet (och utelämnar rubbet) – alltså, jag gör ALLT! I dag mitt pjäsmanus, i morgon världen. Hur svårt kan det vara?

Lämna ett svar