aside

Jag är i Rakvere, och det är kvällen före premiären på min och Lottas senaste föreställning. Och jag märker att jag genomgått en personlighetsförändring. Från att ha varit paranoid och nervös på ett ocharmigt sätt, har jag blivit tokentusiastisk, redo att omfamna vilken kultur som helst, om den inte finns i Kina. Jag är rädd för Kina. Och så är det den där Tibetgrejen. Men allt annat älskar jag.

Som Rakvere. Jag älskar Rakvere. Jag älskar allt. Som det skenbart dystra torget. Med en skultur av en rÃ¥tta. Gjord i nÃ¥n sorts metalltrÃ¥dsteknik. Den väcker ju mÃ¥nga tankar. Varför en rÃ¥tta? Varför inte? RÃ¥ttor har ju en överlevnadsförmÃ¥ga som fÃ¥ andra. RÃ¥ttan borde vara en källa till inspiration och i Rakvere har man förstÃ¥tt det. Och i kvällssolen samlas människorna här, under de stora gula ”klockorna” som är fästa pÃ¥ nÃ¥nting som liknar vita stjälkar som placerats pÃ¥ torget av en anledning som man kanske mÃ¥ste vara est för att förstÃ¥. Jag har faktiskt aldrig sett nÃ¥t liknande. Det är som att vara pÃ¥ en annan planet. Det är fantastiskt.

Lämna ett svar