aside

Det finns massor med människor som missat fler chanser än vad jag har gjort, men de chanser som jag missat var de facto mina, fast det är klart, är en chans verkligen i ens ägo innan man har tagit den? Finns chanser överhuvudtaget? Och hur skulle jag, om vi säger att jag blir bortförd av utomjordingar, förklara vad en chans är? Och varför heter det jordingar? När de nu är så utom?

Jag har aldrig gått och oroat mig för att bli bortförd av utomjordingar. Varför skulle de föra bort mig? Jag blir aldrig utvald eller tillfrågad när det exempelvis ska vara publikmedverkan i en föreställning. Inte ens när jag själv skrivit manus och verkligen tryckt på just det: om jag sitter i publiken ska jag bli tillfrågad att komma upp på scen och vara förvirrad och charmig och kanske blir den manlige skådespelaren förälskad i mig, vilket ju var min konstnärliga drivkraft innan jag fick försörjningsansvar för så många människor. Hur ska jag förklara för utomjordingarna vad publikmedverkan är? Konstnärlig drivkraft? Manlig?

Försörjningsansvar tror jag i och för sig att de kommer att förstå. Men kanske inte varför jag har det för just de här personerna. Hur ska jag illustrera skuldproblematik och konflikträdsla? Och försäljare av Situation Stockholm? Och att hon numera känns som vilken familjemedlem som helst.

Det är sånt jag funderar mycket på. Och det tar ju tid, för det är väldigt mycket som de kommer att vilja att jag ska förklara. Sen, när jag gett dem mina bästa månader, kommer de att fråga hur de får kontakt med nån annan kvinna. Som de sett på bilder. Och som de vill ska förklara mänsklig sexualitet för dem. Då kommer jag säga att denna kvinna har ett djur boende i sin slidgång. Och när jag ska beskriva detta djurs egenskaper kommer jag att ha stor hjälp av de tolv gånger jag sett filmen Alien. Sen antar jag att de skjutsar hem mig.

Lämna ett svar